fbpx

Gustav II Adolfs död vid Lützen av Carl Wahlbom år 1855

Den sista målningen Carl Wahlbom gjorde blev en av Sveriges vackraste. Kampen mellan denna målning och Gustaf Cederströms Karl XII:s likfärd är jämn. Båda målningarna är respektive konstnärs största verk. Karl XII:s likfärd blev dock mycket mer känd för eftervärlden och startade igång Gustaf Cederströms karriär på riktigt medan Carl Wahlbom (1810 – 1858) som hade kämpat med en tids sjukdom, både fysisk och psykisk avslutade både sitt liv och sin karriär med målningen mästerverket Gustav II Adolfs död vid Lützen.

Carl Adolf Wahlbom besatt en äkta konstnärssjäl. Han var idérik, kärleksvarm och ärlig. Han var en oerhört bra tecknare vilket gav han en betydande färdighet gentemot samtidens konstnärer. Människan och djurens anatomi var han väldigt påläst i. Framförallt så var hästar av stort intresse och något som han kom att måla mycket av. Alla dessa färdigheter som säker tecknare, god kunskap om natur och anatomi tillsammans med hans historiekunskap kom verkligen till uttryck i hans historiska målningar med Gustav II Adolf. Den vackraste äro Gustav Adolfs död vid Lützen som gjordes år 1855, tre år innan hans bortgång.

Målningen tar oss direkt till ett rökigt slagfält i Lützen år 1632. I den vildaste kamp ser vi i mitten den store Gustav II Adolf som har släppt fattningen om sin häst med sin vänstra hand, den högra har precis släppt fattning om den kungliga värjan. Konungens häst stegrar vilt efter att ha fått ett skott i halsen. Hertig Frans af Saxen-Lauenburg tar emot Gustav II som är dödligt sårad och försöker hålla fast Konungen tills de tagit sig ur striden. I samma ögonblick avlossas ett skott mot hertigens huvud, hertigen lyckades i sista sekund att med sin högra hand slå undan pistolen. Skottet ska dock ha precis susat förbi ansiktet så de skvätte krut på både ansikte och lockar.
Gustav II Adolf ska ha yttrat ”Broder! Sök att rädda dit liv! Jag har fått så mycket jag behöver”.
Drabbningen är så pass våldsam att även den angripande ryttarens mörka häst försöker angripa hertigens häst.
Till höger i målningen sträcker sig den trofaste Leubelfingen efter den fallna konungen, men förgäves. Gustav II Adolf, vit som en ängel, är på väg att lämna jordelivet.

Runtomkring ser vi vilda bataljer. Till höger i målningen stupar en ung svensk ryttare efter ett klubbslag. I det nedre högra hörnet är en annan svensk utlämnad i den ondes våld men med dolk och den siste kraften lyckas han undkomma döden.

I vänstra delen av målningen ser vi en den kejserlige officeraren galoppera över en fallen soldat och gå emot attack mot en annan som precis fått sin häst skjuten och faller till marken medans ryttaren med både dolk och värja skyddar sig.  I ytterkanterna av målningen ser vi på vänster sida svenska ryttare med fanan högt rida in i batalj och i den högra ser vi kejsarens soldater.

Målningen återger Wahlboms skicklighet utomordentligt. Att bara studera hästarna, dess rörelser, färgsättning och skuggning får en att häpna och förundras över hur Wahlbom lyckades. Även människornas kläder och rörelser återspeglas fantastiskt. Färgövergångarna, detaljerna, fullständigt lysande. Konstnären har gett målningen både liv och symbolik. Den tappade värjan, att makten har lämnat Konungen, nu är det Gud som bestämmer ödet.
Den ljusa unga svenska soldaten som är i full drabbning mot den gamla mörka soldaten i kejsarens tjänst, men den unge svensken lyckas med sin lilla dolk stoppa den gamla kejsarens soldat och ta hans liv. Kan detta vara en symbolik för vårt lilla land, som lyckades stå upp och vinna mot denna stora och onda makt?
Målningen är hur som en hyllning till den ärorikaste och ädlaste svensken i vår historia. Se hela målningen i länken nedan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *