Karolinmålaren Gustaf Cederströms kärlekar

”Oändligt många svenskar ha dessa tavlor givit den första väckelsen till historiskt och fosterländskt kännande.”
– Karl Asplund, Svenska Dagbladets årsbok 1933

Gustaf Cederström var konstnären som skapade den mest kända historiemålningen i Sveriges historia; Karl XII:s likfärd. Han föddes i Stockholm år 1845 men det var herrgården Krusenberg som han kom att kalla hem för det var där hans rötter fanns. Gustafs far var löjtnant i flottan och hans mor delvis porträttmålare. Förkärleken till det militära kom tidigt. Hemma på Krusenberg hängde både hans farfars och hans fars kanslivärja, gårdens rustkammare kallade han ”detta mina drömmars land”, dit tog han sig ofta trots att vägen dit var besvärlig dock värt mödan.
”Med vilken glädje trotsade jag ej den mörka, hemska färden till den gamla rustkammaren, som med all makt drog mig mot krigaren gärning”.
I rustkammaren var han ofta, studerade och vårdade. Hela hans släkt förutom några få undantag verkade eller hade tillhört de militära. Både hans farfar och far hade tillhört de sjömilitäriska så det var även dit han kom att söka sig. Modern bävade dock för detta och satte sig resolut emot. Han blev ej militär i de sjömilitära men knekt blev han. Gustaf studerade till officer och blev underlöjtnant vid Värmlands fältjägarregemente från år 1864. Han begärde utrikespermission -68 och 69 och skickade ”med svidande hjärta” in sin avskedsansökan 1870. Gustaf kom dock att försvara och ära landet och släkten på ett annat sätt för det fanns en annan kärlek som låg djupt rotat i släkten. Den förste ”Cederströmmen” var Biskop Carlssons son, denne man var kanslist hos Karl XII och hade verkligen fått försvara Konungen och landet med sin värja då han fick försvara Kungahuset och Karl XII vid kalabaliken i Bender. Släkten hade ända sen dess värnat om kärleken för Karl XII och Karolinerna.

Gustaf som tog permission -68 och -69 tyckte sig ha anlag för målarkonsten och började studera utomlands i Paris och Düsseldorf. Detta anlag kom att passa ypperligt med intresset och kärleken för både Karl XII och fäderneslandet.
Då Gustaf hade ägnat många timmar redan som ung med att studera uniformer och vapen, för att sedan studerat till officer och även verka inom de militära, haft ett djupt intresse för Karl XII och karolinerna så passade detta ypperligt för att måla Karolinska målningar.
”Jag hade aldrig kunnat måla de Karolinska bilder jag gjort om jag ej intimt levat mig in i soldatens säregna kynne, hans sätt att se och tänka, studerat hans rörelser och hela habitus.”  

Konsten var realistisk med genuina vardagsbilder ur soldatlivet. Vissa målningar var eldiga och stolta stilen med dragna värjor och svängande hattar. Flera var även målade så de skulle väcka våra känslor, där Karl XII:s likfärd är det främsta exemplet. Det var även detta verk som kom att sätta fart på karriären rejält. Med målningen Karl XII:s likfärd blev han beryktad över hela Europa. Efter detta mästerverk fortsatte han att leverera konst med Karl XII och Karoliner. Från Svenska Dagbladets årsbok 1933 skriver journalisten Karl Asplund ”Genom de skildringar av karolinernas liv och bragder, som han skapat, har han givit vårt folk i ett par generationer den bestående föreställningen om hur det såg ut då det svenska stormaktsväldet föll”. Han skriver vidare ”Oändligt många svenskar ha dessa tavlor givit den första väckelsen till historiskt och fosterländskt kännande.”

Gustaf Cederström, som senare även kom att skriva många intressanta texter, dog den 20 augusti år 1933. Han hyste stor kärlek till Karl XII och fäderneslandet livet igenom.
Det är framförallt en text av Gustaf Cederström som vi vill dela med oss av för att avsluta denna korta beskrivning av Gustaf Cederströms första del av livet. Det är en text från Ströftåg och funderingar som Gustaf författade.
”Ingen torde varmare än han, som ser med friska ögon, förmå uppskatta fulla värdet af det nationella hos oss, det som gör oss till svenskar, det arv vi fått från våra fäder, ett fideikommiss, som vi äro skyldiga att lämna okränkt äfven till våra efterkommande”.

Arv är något man ska ta hand och värna om. Gustaf Cederströms efterlämnade arv är hans kärlek och konst, det som vi förhoppningsvis kan fyller våra hem med, i generationer framöver.