Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora

”Själv har jag nyss mist både far och släktingar. Dalamän, ni som alltid varit frimodiga och orädda, alla Sveriges invånare vänder nu sina blickar mot er. Med Guds hjälp står jag redo att bli er hövitsman och leda er mot tyrannerna”.

Starka och ärliga dalkarlar

Gustav Vasa, då Eriksson, blev lurad av dansken och blev satt i fängelse. Gustav lyckades sedan fly och tog sig ända upp till Dalarna.
Folket i Dalarna var känt för att vara både starka och handlingskraftiga, dessutom fanns flera viktiga gruvor i Dalarna vilket gjorde att dalkarlarna hade makt över en näring som betydde mycket för Sverige.
Dalkarlarna hade tidigare stött Sturepartiet i fejder och de hade ett förbund med varandra. Gustav Vasa som var både släkt med Sturarna och verksam i Sturepartiet såg därmed sin chans att väcka detta folk för att rädda landet från dansken.

Kristian Tyrann visste om Dalarnas ställning och hade lovat dem mycket gott. Kristian Tyrann var en väldigt lurig person som var skicklig med orden och lovade dalkarlarna rikedom. Säkerligen var tanken att han skulle använda tillgångarna från gruvorna för Danmarks politiska ställning, någon kärlek till Sverige och dess folk fanns ej.

Den mordiske Kristian hade ju lyckats avrätta flertalet av topparna i Sturepartiet i Stockholmsblodbad 8 – 10 november 1520 vilket gjorde att tidigare förbund mellan Dalarna och Sturepartiet hade grusats. Sturepartiet fanns i princip inte kvar.

Äventyren i Dalarna

”Min far föll i Stockholm för bödelns svärd. Min mor tynar bort och dör i fängelse. Själv flydde jag i en fåraherdes smutsiga tyglappar ur fångenskapen i Danmark, och först i Lybeck fick jag skydd och anständiga kläder. Hjälp mig, broder, att resa dalfolket och befria vårt land.”

Detta ska Gustav Vasa ha sagt till Anders Persson som Gustav bodde tillfälligt hos.
Anders ska dock ha svarat att Gustav utsatte han och hans familj för fara då danskarna var efter honom. Han uppmanade Gustav att gå vidare; rör på dig ständigt och sök upp Morakarlarna. Detta för folket i bergslagen, där dem befann sig, var mer fridsamma än Morakarlarna.
Det var nu äventyren i Dalarna började med dansken hack i häl.

Efter en tids flykt och äventyr i Dalarna kom Gustav Vasa till Mora.
På en liten kulle i Mora utanför kyrkan steg han upp. Folket hade precis kommit ut från kyrkan.
Nu hade Gustav sin chans att uppmana folket till kamp!

Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora

”Hur länge ska vi vara trälar, vi som är födda till frihet?
Än minns de gamla, vad svenska män har fått utstå under de främmande konungarna. De unga har fått berättat för sig och fått lära sig det redan från barndomen att hata ett sådant styre. Snart återstår oss inget annat än tomma hus, magra åkrar och osäkra liv. Själv har jag nyss mist både far och släktingar. Dalamän, ni som alltid varit frimodiga och orädda, alla Sveriges invånare vänder nu sina blickar mot er. Med Guds hjälp står jag redo att bli er hövitsman och leda er mot tyrannerna”.

Detta är delar av det Gustav ska ha sagt till dalkarlarna. (läs hela talet oöversatt från 1800-tals svenska >här<.
Men dalkarlarna som ej visste vem den unga mannen var som talade till dem. De tvekade. Svenskar som alltid har varit ett ärligt folk håller det dem lovar, och nu hade de ju lovat Kristian Tyrann sin trohet. Dalkarlarna kunde ej ta ställning, de måste höra sig för med grannar och vänner.
Gustav gick ner från kullen hopplös och tog till flykt ännu en gång.

Dagarna gick och dalkarlarna fick information från annat håll, det den unge mannen hade talat om på kullen stämde. Skrämmande berättelser om hur dansken hade behandlat svenskarna väckte Dalklarna som nu ångrade sig. Jakten på att finna Gustav Vasa började och det är detta som kom att bli Vasaloppet.

Dalklarna sände sina bästa skidåkare, Lars och Engelbrekt för att komma ikapp Gustav Vasa. I trakten runt Sälen lyckades de få tag i Gustav och övertalade honom att återvända till Mora.
Befrielsekriget kunde nu börja.