Julens historia: Så lever den fornnordiska högtiden Jól (Yule) kvar

Jul, Jule eller Yule – vikingarnas julfirande blandades med kristendom

Den kristna julen i Norden har fått namn efter den förkristna julen, Yule (engelska), jól (isländska) eller jule (svenska). Den isländska hövdingen, politikern och historikern Snorre Sturlasson som levde år 1179–1241 berättar i sitt verk Heimskringla hur vikingar firade jul. Enligt författaren firades den hedniska julen först i mitten av januari, men flyttades till samma datum som den kristna julen på 900-talet. Det finns teorier om att vikingajulen skulle sammanfallit med vintersolståndet och varit en solfest. Hur stor del av traditionerna från den fornnordiska julen som bevarats råder det skilda åsikter om, men det går att hitta många likheter. Kristna och hedniska traditioner har blandats och skapat dagens traditionella svenska julfirande.

Julens betydelse idag

För många är julen förknippad med starka traditioner som man gärna inte vill rubba på. Den skapar gemenskap, glädje, och ljus i decembermörkret – och har så gjort i århundrande efter århundrande. Den fornnordiska vinterfesten firas än idag, på ett sätt som utvecklats och förändrats med tiden. Dagens firande av julafton i Norden går att förknippa med den fornnordiska julen på flertalet sätt.

Oden som jultomte –
Den fornnordiska högtiden lever kvar i dagens jul

Julgran, julbord, julklappar och jultomten är några av självklarheterna som tillhör firandet. Men visste du att jultomtar, julbockar, julgris, julstrumpa och mistel hör ihop med den fornnordiska tiden och jule?  Enligt berättelser ska asaguden Oden (Odin på engelska) ha åkt ut för att jaga varje jul, på sin häst Sleipner. Barnen i gårdarna som han red förbi brukade ställa ut en stövel fylld med halm till asaguden, som då gav dem en julklapp i stöveln. Det sägs också att Oden flög med sina varghundar Gere och Freke i skyn för att driva tillbaka onda makter som lockades fram i den mörka tiden. En tidig version av jultomte och julstrumpa, som levt kvar!

Julens historia i Norden –
Så firade våra vikingaättlingar jul (yule)

”Jól” var det fornnordiska ordet för jul. Vikingarna firade flera nätter i sträck enligt isländska sagor, och drack till gudarnas ära. De kunde gå långa sträckor för att fira jól med andra. De drack öl och mjöd ur bägare och dryckeshorn, och enligt vissa kan dessa ha dekorerats med en krans – julkransen är ju idag känd.

”Dricka jul” och knytkalas – kött och fisk på julbordet
Att ”dricka jul” kallades det när vikingarna firade med starka drycker i sina bägare. ”Såkaka” är en tradition som förmodligen härstammar från vikingatiden eller ännu tidigare och gick ut på att baka ett stort, runt bröd till jul för att dekorera bordet med. Våra nordiska förfäder behärskade matlagningskonsten genom stekning, torkning, kokning, rökning och grillning. Olika sorters kött och fisk som åts då pryder också julborden idag. Knytkalas var vanligt eftersom man hade olika förråd av mat som då kunde delas.

Juläpplen och nötter – en lång tradition
Traditionen att äta äpplen och nötter till jul kan ha uppkommit på vikingatiden eftersom man hade tillgång till hasselnötter och äpplen, och dessa var enkla att lagra över vintern.

Grisens betydelse – Särimner, jól och dagens julgris

Grisar och fläskkött var viktigt för vikingarna. Det ansågs vara fint att äta fläskkött, och inte minst finns historien om grisen Särimner (Sæhrímnir) som återuppstod varje dag hos asagudarna i Valhalla och såg till att de blev mätta och belåtna. Att ha gris på julbordet var en tradition under jól, och är det än idag på julafton, oftast i form av julskinkan.

Arvet från det fornnordiska firandet av julen

I dagens julfirande frossar vi med mat, presenter, dryck och underhållning. Arvet från de fornnordiska traditionerna lever kvar i form av kött och fisk på julbordet, julöl i glasen, julstrumpa med paket i och tomtens släde som far fram över himmelen. Eller är det Oden?

Genom att förstå hur människor kämpade för tusentals år sedan kan vi idag känna större tacksamhet för de traditioner som våra förfäder skapat för oss. Vi delar inte bara samma plats på jorden, utan också samma historia och traditioner som Nordens tidigare invånare!