Hjältedikt om Karl XII av Esaias Tegner

100 år efter Karl XII:s död, 1818 utkom Esaias Tegner med en hjältedikt om Karl XII.
Nedan finner ni hjältedikten om Karl XII som finns i nationalskalden Esaias Tegners samlade skrifter.

Kung Karl, den unga hjelte,
han stod i rök och dam.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
”Hur svenska stålet biter,
kom, låt oss pröfva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!”

Och en mot tio stäldes af retad Vasason.
Der flydde hvad ej fäldes;
det var hans lärospån.

Tre konungar tillhopa
ej skrefvo pilten bud.
Lgun stod han mot Europa,
en skägglös dundergud.

Gråhårad statskonst lade
de snaror ut med hast:
den höge yngling sade
ett ord, och snaran brast.
HÖgbarmad, smärt, gullhårig
en ny Aurora kom;
från kämpe tjuguårig
hon vände ohörd om.

Der slog så stort ett hjerta
uti hans svenska barm,
i glädje som i smärta
blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
sin lyckas öfverman,
han kunde icke vika,
blott falla kunde han.

Se, nattens stjernor blossa
på grafven länge sen,
och hundraårig mossa
betäcker hjeltens ben.
Det härliga på jorden,
färgänglig är dess lott.
Hans minne uti Norden
är snart en saga blott.

Dock – än till sagan lyssnar
det gamla sagoland
och dvärglåten tystnar
mot resen efter hand.
Än bor i Nordens lundar
den höge anden qvar;
han är ej död, han blundar,
hans blund ett sekel var.

Böj, Svea, knä vid griften,
din störste son göms der.
Läs nötta minnesskriften,
din hjeltedikt hon är.
Med blottadt hufvud stiger
historien dit och lär,
och svenska äran viger
sin segerfana der.